Lappträsk slår huvudet i väggen

image_pdfimage_print

Lappträsk slår huvudet i väggen

 

Kommunfullmäktige beslöt att Lapptrsk inte skulle gå med i den nya östnyländska storkommunen. Med rösterna 9-12 gick Lappträsk rakt i väggen för det finns inte en chans att en så ynklig kommun skulle kunna förbli självständig mitt bland alla storkommunerna.

 

Men ingen orsak att sörja – det räcker med att en kommuninvånare anhåller om att ministeriet skall flytta delar av kommunen till en annan. Och första utkastet till anhållan är redan skriven.

 

För det är klart att de södra byarna inte ens i misstag kommer att stå utanför den nya storkommunen. Knappast för att vi är så entusiastiska över att bli utbyar till Lovisa utan för att det inte finns något alternativ. All service finns i Lovisa och vi börjar garanterat inte åka till Kouvola till hälsocentralen utan fortsätter nog som förut till Lovisa eller till Borgå. Är det något allvarligare så är vi då redan halvvägs till Helsingfors där all specialvård också i fortsättningen kommer att finnas.

 

Detsamma gäller all annan service. Den får vi i Lovisa eller Borgå i framtiden också. Det är en helt löjlig tanke att vi ens skulle kunna få den service vi behöver norrifrån – där finns det ingen som ens kan tala svenska
. Och då man inte ens förstår vad läkarna säjer på det egna modersmålet så hur skulle vi förstå vad en importerad utländsk läkare försöker få fram på hackig finska. De inhemska läkarna kommer väl i framtiden också att koncentreras till Helsingfors – möjligtvis kan någon gå med på att flytta till Borgå.

 

Det är helt förståeligt att Kimoböle vill söka sej norrut – de är ju grannar till Elimä. och om Porlom vill åka till Orimattila så kan vi ju inte klandra dem heller. Men lika litet kan vi tänka oss att åka åt något annat håll än söderut. Vi har alla våra kontakter åt det hållet, pendlar till jobb, har släktingar och annars bara “åker till staden” ditåt. Det har vi gjort sen urminnes tider och gör än idag.

 

Nisse Husberg

 

 

Finland på botten i fibernät

image_pdfimage_print

 

Finland i 0-ligan

Enligt FTTH Council så är Asien bäst på fibernät med Skandinavien på andra plats – FÖRSTÅS utom Finland !

Enligt rapporten som publicerades i mitten på juli 2007 så har 21.2% av hushållen i Hong Kong fiberanslutning, s.k. FTTH, följd av Syd-Korea med 19.6% och Japan med 16.3%. Skandinaviska länder upptar de följande tre positionerna, med Sverige på 7.2% , Danmark på 2.9% och Norge på 2.5%.

Taiwan, Italien, Kina, Nederländerna, USA och Singapore följer med FTTH-andelar på mellan 1.4 och 0.8% av hushållen.”

http://fibers.org/articles/news/9/8/3/1

 

Och så har vi då Finland bland 0-ligan …

Nisse Husberg

 

 

Shannon

image_pdfimage_print

Shannons teorem

Datanät:

Shannons teorem – Trådlöst är värdelöst !

 (OBS ! Det här gäller bara trådlöst som allmänt datanät. Däremot fungerar det bra för epost och småsurfande. Ingen teknik är i och för sej dålig men den kan vara värdelös för en viss tillämpning)

Shannons teorem dyker upp alltid då nån försöker påstå att “Trådlöst är framtiden!”. Alla som läst Grundkurs i telekommunikation känner till Shannon som på 1940-talet ställde upp och bevisade ett teorem som direkt säjer att det är omöjligt.

Det är alltså fråga om en naturlag – ungefär som tyngdkraften och termodynamikens första huvudsats (energiprincipen). Att försöka komma förbi Shannons teorem är lika huvudlöst som att försöka bygga en evighetsmaskin (en maskin som går i all evighet utan att man tillför energi). Många “uppfinnare” har blivit vansinniga under sina försök att få till stånd det omöjliga – liksom försöken att göra guld.

Shannons teorem säjer helt kort och kraftigt att över ett visst frekvensband kan man bara överföra en viss mängd information OBEROENDE AV TEKNIK. Det finns alltså inget hopp om att det nånsin kommer sådana uppfinningar som får informationsflödet att gå utöver de gränser Shannons teorem ställer.

Fortsätt läsa “Shannon”

Starten på skiftet

image_pdfimage_print

 

Skiftesstarten 1902

Enligt protokollet den 30 juni 1902 anhöll fyra bönder från Hindersby
om storskiftesreglering:

Herman Strömberg
Johan Johansson Storkolfus
Henrik Johansson Storkolfus
Gustaf Eriksson Nissas

Senaten förordnade 18 april 1901 reglering av hela Hindersby som ett
enda skifteslag. Den 27 juni 1901 utnämnde guvernörsämbetet
vicelantmätaren Harad Forssius att verkställa regleringen men han hade
inte tid med den och den 26 maj 1902 överflyttades uppdraget på
vicelantmätare Edvard Tukkila.

Tukkila fick förordnandet den 4 juni 1902 och en kungörelse lästes upp
i Lappträsk båda kyrkor på båda språken söndagarna den 8, 15 och 22
juni 1902 där ett möte sammankallades till Klinkas skattehemman den 30
juni 1902.

Tyvärr hann utdrag ur jordeboken och mantalslängden inte klargöras
till den 30 juni så mötet blev lite halvt.

Fortsätt läsa “Starten på skiftet”

Skiftet 1908

image_pdfimage_print

Storskiftet 1908

Storskiftet var den första större jordreformen i Sverige.

Initiativtagare var lantmäteriets chef, Jacob Faggot. Reformarbetet
började 1749 och 1757 utfärdades en förordning om hur det skulle gå
till. Avsikten var att öka produktiviteten genom att varje gård fick
färre men större tegar.

Innan dess hade teg- eller solskiftet gällt, vilket innebar att varje
gård skulle ha var sin andel av likvärdig kvalitet i byns samtliga
åkergärden och ängsmarker. Det handlade om rättvisa och
riskspridning. Olika gärden kunde vara mer eller mindre bördiga,
torra, svårplöjda mm. Resultatet blev oftast långsmala åkertegar med
relativt liten area och att de enskilda brukarna ofta måste förflytta
sig långa sträckor för att kunna utnyttja alla sina åkerremsor i de
olika gärdena.

Syftet med storskiftet var att samla de små och utspridda ägodelarna
till ett fåtal större åkrar per gård för att effektivisera de enskilda
brukningsenheternas produktion. Storskiftesstadgan från 1757
begränsade varje gårds andel till maximalt fyra tegar per åkergärde
eller äng. Den ursprungliga koncensusregeln från 1749 skärptes till
det ovillkorliga vitsordet, vilket innebar att det räckte med att en
bonde i byn begärde storskifte för att det skulle genomföras.

De många bevarade storskifteskartorna (ca 40 000 kartor, oftast i
skala 1:4000) visar att reformen ledde till en minskning av antalet
åkertegar men inte alls i den omfattning som reformivrarna hade
hoppats. Ett problem vara att man bara skiftade inom varje skifteslag
– inte inom hela byn.

Under 1800-talet delades åter åkrarna och så småningom blev ett nytt
skifte nödvändigt. Det kallades STORSKIFTESREGLERING och genomfördes i
början på 1900-talet.

Koppar

image_pdfimage_print

Datanät:

Kopparnätets avtynande och död

TeliaSonera gav nyligen en klar signal att kopparnätet inte skall utvecklas utan närmast avvecklas. Det betyder att ADSL är en döende teknik – med rätta.

Kopparnätet fungerar på helt annat sätt än trådlösa nät (radionät). Medan alla inom en radiostations område DELAR på kapaciteten så har oftast varje kund en egen linje till telefoncentralen (men delar sedan förbindelsen vidare). Det ger bättre kapacitet ifall förbindelsen från centralen är bra och ifall man kan få en snabb ADSL till centralen.

Problemen är i alla fall betydande i kopparkabeln. Telefonnätet är inte alls byggt för datatrafik – närmast tvärtom. Tidigare var de höga frekvenserna som behövs för snabb dataöverföring enbart störningar och man försökte få bort dem.

Det finns två stora problem med kopparkabeln i telefonnätet: störningar och dämpning. Eftersom koppartråd fungerar som en antenn så tar den emot och skickar ut störsignaler. Ju längre kabel desto värre och luftkabel är värre än jordkabel. Vid åska är den direkt farlig. I de flesta telefonkablar finns det massor av trådpar – i en del fall flera hundra. Dessa stör alla varandra och mest vid högre frekvens. Därför begränsar själva grundstrukturen snabb datatrafik i kopparkabel.

Dämpningarna är också betydande i kopparkabel. Då man kan skicka signaler upp till flera hundra kilometer i en optisk fiberkabel med mycket hög hastighet (rekordet är över 10 miljoner Megabit/s över en 400 km fiber) så är det problem med 1 Megabit/s redan efter några kilometer i kopparkabeln. Varje skarv förorsakar också reflektion av signalen och kopparkablar av dålig kvalitet gör ADSL nästan oanvändbart på vissa platser. I praktiken vat man aldrig om det fungerar förrän linjen är uppmätt.

Nu är det ju tekniskt möjligt att köra nästan vilken hastighet som helst över en kopparkabel – om man sätter in förstärkare med korta mellanrum. Men att bygga om ett kopparnät med förstärkare på ett par hundra meters mellanrum är betydligt dyrare än att byta kabeln till optokabel. Det här vet nog teleoperatörerna och därför kramar de de sista centen ur det gamla kopparnätet men investerar inte ett dugg i det mera.

Det gamla telenätet kommer därför att så småningom tyna av och till sist dö bort helt. Eftersom det trådlösa alternativet bara lämpar sej för fordon och mycket små datamängder så är det klart att förutseende människor skaffar sej optokabel så fort som möjligt. I annat fall blir man utanför datanätet i framtiden. Då operatörerna inte mera ids underhålla kopparnätet så finns det ingen ADSL heller.

Se också “Shannons teorem – Trådlöst är värdelöst !”.

Nisse Husberg
tekn.dr. (datateknik)
f.d. docent och professor vid Tekniska högskolan

Den 15 november 2007

Klyv Lappträsk !

image_pdfimage_print

KLYV LAPPTRÄSK !

Det är fullständigt klart att det inte blir något samgående med Elimä
eller andra kommuner i norr. Den lösningen kommer åtminstone jag att
motarbeta till sista blodsdroppen med alla medel. Det blir nog inga
resor till Elimä sjukhus och tanken att börja anställa “svensk
personal” är så dödfödd som nånting kan vara. I värsta fall så måste
man flytta pappren från Lappträsk.

Å andra sidan kan jag förstå att Kimoböle helt naturligt dras mot
Elimä och Porlom möjligen mot Artsjö. Så det bästa är väl att låta
alla gå åt det håll de vill. För oss i Hindersby och de södra byarna
är det självklart att åka till Lovisa (eller Borgå).

Omröstningen visar också klart att Lappträsk inte är en enhetlig
kommun och att byarna är väldigt olika. Det stora misstaget
var att låtsas rösta om samgång eller “självständighet”. Det finns
inte en chans för Lappträsk att förbli “självständigt”. Frågan är
ENBART vart vi ansluter oss.

Motståndarna till sammanslagningen har ju helt rätt i att Lappträsk
blir en utpost i Lovisa som ingen bryr sej ett dyft om – men så går
det i alla fall. Byarna får nog klara på egen hand bäst de kan – men
det blir inte sämre för redan tidigare har det varit så i
Lappträsk. Det har satts massor av pengar på centrum men byarna får
fixa allting själva. Vi får vara glada om vi inte blir direkt
motarbetade. Så det är ingen idé att sörja Lappträsk klyvning och död.

Hela processen har varit ytterst olustig. Ytterst beror eländet på att
politikerna i tiderna flyttade över på kommunerna en massa uppgifter
som kommunerna klart och tydligt inte klarar – med undantag för
Helsingfors och kanske nån annan stor stad. Och det blir bara värre –
om några år är det dags för följande “reform” och det tar väl inte
slut förrän hela Finland är en enda kommun …

Politikerna saknar den egenskap som vore den viktigaste för dem
nämligen att se vartåt det lutar. Den tekniska utvecklingen kommer att
förändra samhället fullständigt och allt de gör just nu är att stirra
sej blinda på dagens eller gårdagens problem.

Det kommunala självstyret är redan nu helt värdelöst. Så gott som alla
uppgifter är lagstadgade och kommunerna är bara verktyg för riksdagens
beslut. En sorts byråer där man låtsas att det finns nån sorts demokrati.

Vi behöver inte kommunerna till nånting. De viktiga uppgifterna borde
flyttas till staten såsom hälsovård och utbildning så att de kunde
skötas mera rationellt och bli fria från de löjliga kommunala
gränserna. I dagens värld där kommunikationerna gör det möjligt att
arbeta på distans från snart sagt vilken plats som helst på jorden är
det rent pinsamt att de kommunala gränserna skall bestämma till
vilket sjukhus man “får” åka eller vilken skola man “får” gå i.

Förstås borde var och en själv få välja till vilken kommun han/hon hör
– vilket ställer frågan om vi alls behöver kommunerna. Deras enda
uppgift är att “planera” och det sköts bättre av andelslag och bolag
redan nu ifråga om vatten, avlopp och datanät. Kommunen är bara en
byråkratisk inrättning som har ytterst svårt att få nånting gjort.

Tyvärr så måste vi ännu följa dessa totalt föråldrade och felaktiga
system så det är nödvändigt att bråka om kommunindelningen. Om inte
Lappträsk som helhet kan gå med i Lovisakommunen så är nog enda
alternativet en klyvning.

Nisse Husberg
Hindersby