image_pdfimage_print

Skokelveein – översiktskarta

Här kommer en översiktskarta över Skokelveein – Tjörkveein.

Det finns bättre kartor men den här visar i stora drag hur vägen gick. Bäst bevarad är den i skogen mellan Hindersby och Labby. Sedan har den hamnat under en massa nya vägar och på Pyttissidan finns det inte mycket kvar av den (under motorvägen).

Namnen på de nya kartorna är ofta felaktiga och förvrängda. Till exempel “Skukulträsket” är en förvrängning av finska Kukuljärvi som kommer från det riktiga Skokeltrestji. Skokel betyder förresten “skog”.  Stilen att förvränga gamla namn är helt förkastlig. Det är dumt att skriva Källudden då det riktiga namnet är Tjeeldåddn. Kanske nån tyckt att det är “finare” att förvränga namnet. Namn är namn och skall inte “översättas”.

Skokelveein – Riidveein

Inför premiären till filmen “Tjörkveein-Skokelveein” publicerar vi ett brev från Bror Lindh som också kallar den “Riidveein” – kärt barn har många namn. Han märkte den 14 maj 1977 ut den urgamla ridvägen.

Jag fick rapporten av Inga och skannade in den med ett OCR-program “Tesseract” som klarade av skanningen utan större problem.

Här kommer texten i inläst och rättad form:

Labby den 14 maj 1977

Rapport angående “Skukelvägen” – Ridvägen. Sträckning: Malmen – Långbromossen. Idag den 14 maj 1977 har jag gjort ett försök att märka ut den urgamla ridvägen. Den sträckning som ligger mellan Malmen och Timmermalm.

Vägen tycks vara bättre “bevarad” inom Labby område. Det är ingen större svårighet att följa den. Om det verkligen är den urgamla vägen må forskarna tvista om. Faktum kvarstår. Det finns en väg som är framkomlig. Den har naturligtvis använts av senare tiders skogsvandrare, boskap mm och inte bara av de första nybyggarna.

På ett par ställen uppstod problem med den rätta sträckningen. Mera därom senare. 1)

Jag följde vägen från Malmen. Vid Korsberget har jag lagt två band i kors. Mittemot “korset” går en stig västerut som kan antas vara den väg som gick över Björkkärret till Labby. Vi fortsätter längs de röda banden som jag använde. Efter några hundratal meter kommer vi ut till en annan väg som också går till “Fähusberget”. Den följer vi och den skall vi fortsätta att följa. Så småningom kommer man till Fähusberget. Några hundra meter längre fram längs vägen 1) kommer man till ett grustag. Där slutar den synliga stigen för ett tag. Jag tog mig friheten att antaga att stigen har gått på ungefär samma ställe som den nya skogsbilvägen från Björkkärret till “Björnön” går. Den vägen följer man ytterliga några hundra meter. Ca 100 meter före “linjen med atomer” (el-linjen) finns en stor sten på höger sida om vägen. Där har jag markerat med röda band. Man tar av vinkelrätt från bilvägen och går rätt över uthuggningen. På andra sidan finns röda flagg i en stor gran. Därifrån finns igen en tydlig stig som går ner mot mossen. Vid mosskanten ser man tydligt att det har funnits en stig. Om detta är den omtalade stigen kan väl ingen med bestämdhet säga, men det är smalaste stället mellan de båda “fastlanden”. Jag tror att om man börjar rota i jorden så finner man rester av en gammal spång som gått här och som fungerat som bro. Detta omtalas också i Lappträsk sockens
historia. Jag tror att det står ungefär som så att “Långbron var byggd av
kluvna furor”. Har jag fel?

Genom Timmermalm följer man den skogsbilväg som finns där för den har i det närmaste samma sträckning som gångstigen hade.

Efter någon kilometer kommer man till Strömfors marker. Hur vägen har gått därigenom vet jag inte men det är troligt att den gick längs bergsknallarna mot Petjärv och så tog den av mot Abborfors och då via den sjö som på nya kartor heter “Kukeljärvi” (Skukeljärvi?)

Jag har alltså märkt ut stigen med röda plastband (bifogar en modell). Jag
är personligen emot denna märkning med plast. Det verkar störande tycker jag. Dessutom händer det så lätt att banden ramlar ner och ligger och skräpar i naturen. Detta gillar jag inte. Jag vill lämna ett förslag men frågan är väl om de kommunala myndigheterna är tillmötesgående, Jag föreslår att ni anhåller om bidrag för att märka ut vägen på ett riktigt sätt. Stolpar som är målade i den övre ändan. Exempelvis vit färg. Sådana stolpar finns färdigt i skogen om man tar rätt på allt det virke som ligger där. Är inte detta också något för Riksantikvarien eller landsantikvarien om det finns sådan myndighet i Finland? Som exempel kan jag nämna att man i några socknar i Hälsingland i Sverige har låtit göra en vandringsled. Om intresse finns kan jag försöka ta reda på närmare uppgifter om den.

Det blir för dyrt om hembygdsföreningen ensam skall göra detta arbete utan extra bidrag. Det är ett omfattande arbete men nödvändigt anser jag. Om denna gamla väg skall kunna hållas i skick så måste kommunen ge sitt bistånd. Det är säkert ett heltidsarbete en sommar att åstadkomma en god märkning. Den bör sedan ses över varje år och ruttna stolpar skall förnyas. Ideellt arbete är inte att förakta men jag tror att detta är alltför omfattande för att kunna utföras utan tanke på ersättning. En sak till. Man bör undvika sågat virke. Det bör vara så naturtroget som möjligt. Om allt detta går att genomföra så tror jag – och hoppas – att denna väg kan bli väl använd. Jag hoppas att det blir en tradition att man samlas några gånger varje sommar och gör t.ex. en kyrkfärd till Strömfors eller en färd till Abborrfors. Finns det någon matservering där så kunde man kombinera en middag med utflykten. Från Strömfors kan man sedan åka bil eller buss tillbaka.

Lycka till och de varmaste hälsningar från
Bror Lindh
Sätunavägen 13 B, S-195 00 Märsta, Sverige

 

Kom ihåg: Mikaela berättar om Gufi (Sigge) kl.18 onsdag

Mikaela Strömberg berättar på Lokaaln om sin Gufi (Sigge Strömberg)

kl. 18:00  onsdagen den 20 september 2017 på Lokaaln (Hemborg) i Hindersby Hopenbackvägen 10

Vi här kring Hopenbackan känner ju bra Sigge som startade Fornminnesföreningen och Lekstrand. Vi var alla med i de stora festerna på 50-talet – unga som gamla. Inga småsaker precis för festdeltagare – upp till tusen personer – kom från stora områden.

Sigge som vi minns honom på Lekstrand.

Sigge (Sigurd Samuel Strömberg 1902-1982) var son till Herman Hermansson Strömberg (1877-1940) och Hilma Irene Gustafsdotter (1880-1968) och sonson till Herman Andersson Strömberg (1838-1925) som var bonde på Nilsas i Harsböle 1865-89 och från 1889 framåt på Niss-Ufferstu i Hindersby (som nu kallas Strömbergs). Modern till Herman Hermansson var Lena Stina Karlsdotter Skäggas (1840-1919) som var dotter till Karl Hansson Skäggas (f. Joufs)(1816-1893) och Maria Mårtensdotter Bosas (1815?-1887) som var född på Bos-Nystu, granngården till Niss-Ufferstu på Hopenbackan.

År 1855 dog rusthållaren på Niss-Ufferstu Gustaf Ericsson bara 28 år gammal och Karl Hansson tog över Niss-Ufferstu som gick vidare till dottern Lena Stina och hennes man Herman Hermansson Strömberg 1889. Den gamla släkten på Niss-Ufferstu verkar ha dött ut då också hustrun till Gustaf Eriksson dog 1855 ett par månader senare.

Herman Andersson Strömberg var son till Anders Wilhelm Strömberg (1814-1865?) som var sockenskräddare och född i Bäckby. Han gifte sej med Hedda Mattsdotter Storgårds (1815-1893) och blev då 1839 bonde på halva Nilsas i Harsböle och på hela Nilsas 1844.

Via Hedda Mattsdotter Storgårds är Sigge släkt med halva Östnyland eftersom Storgårds hade stora barnkullar. Min farmor är till exempel småkusin med Herman Hermansson Strömberg. Själv hade Sigge och Hanna inga egna barn utan adopterade Paul som var född på Smeds i Labby.

Sigge var byns stora kulturpersonlighet och förutom Fornminnesföreningen och Lekstrand så sysslade han mycket med teater och skrev en hel del – bland annat böcker från “Bortombyn” och vårt samhälle från decennierna kring 1900. De handlar om böndernas vardagsliv men det saknas inte blod och romantik heller.

Men det berättar kanske Mikaela mera om …

 

Den gamla spinnrocken spann på Lekstrand

I går fanns det en massa spinnrockar på Lekstrand då Fornminnesföreningen hade temadag kring spinnandet. De var inte bara utställda utan man skrubbade, kardade och spann för fullt. Helt tydligt finns det många spinnrockar kvar ännu. Och en del är mycket vackert utsirade.

Vid spinnrocken Inga som först spann ihop hela temadagen och sedan spann nästan hela tiden på sin mormors spinnrock.

I bakgrunden vid skrubbänken förklarar Anne hur det går till att karda. Nedan är skrubbänken i full funktion.

Platsen var estraden vid Lekstrand där det också fanns råmaterialet i form av fyra lamm och slutprodukten i form av mattor och vävnader. Det bjöds också på kaffe och Ingas goda munkar. Nedan välkomnar Inga publiken med ett lamm i bakgrunden och hemvävda trasmattor på golvet.

Det finns över 20 videoklipp från demonstrationen men det tar tid att sätta ihop dem. Tanken är att visa dem i höst då Hindersby biograf åter börjar visa videofilmer med gamla arbetsmetoder.

Ordet spinnrock kommer från fornnordiskans rokkr som betyder “linslända”. Spinnrocken ersatte den äldre hjulrocken och omnämns först i södra Tyskland omkring 1480. Den kom till Sverige i början på 1700-talet och kallades i Dalarna “tyskrock” eftersom den kom från Tyskland.

Lyssna gärna på Den gamla spinnrocken från 1961 med Cacka Israelsson eller Spotnicks version

 

Spinnrocken till heders !

Spinnrocken till heders!
 
Temadag på Lekstrand
 
lördagen den 2.9 mellan kl 12-15.
 
Vi hanterar ull som skrubbas,kardas, spinns till garn, tvinnas ihop, härvas och nystas från nystträd! Vi skall också spinna lin! Man kan själv pröva att spinna!
 
Vi ordnar utställning av hantverk som tangerar temat för dagen!
 
Fritt inträde! Försäljning av kaffe, saft och munkringar!
Maria Kalenius får finns till påseende!
 
Arr. Hopenback Lekstrand fornminnesförening
 
Bos-Sestu spinnrock. Det saknas bara snöret mellan hjulet och spolen. Katten hör till men både spinnrock och katt borde vara inomhus i spisvärmen …
 
 

Johannistang 2017

Ett svalt Johanni 2017 men inget regn.

Kransarna placeras runt johannistandjin.

 

 

Och spikas fast.

De nordiska flaggorna radas ut.

Johannistandjin dras upp maskinellt nuförtiden och det farliga resandet med stolpgafflar är historia.

Flaggorna binds vid de dubbla stödlinorna genom block överst på stången så att de kan hissas upp (och ned).

Det är alltid litet tävling vilket av de fyra lagen som lyckas binda sina flaggor först.

Blåsigt och mulet men inget regn i år.

Efteråt välförtjänt kaffe med bulla.

Ååtär eitt Johanni opa te gamal Leikanlindån vidär ååbrooen.

 

Johanni 2017 fredag kl. 10:00

Fornminnesföreningen ordnar traditionellt johannifirande på Lekstrand (Leikanlindån) i Hindersby fredagen den 23 juni 2017 kl. 10. Alltså inte på kvällen utan på förmiddagen.

De senaste åren har vi rest johannistandjin (midsommarstången) på förmiddagen och haft fest på kvällen. Men det har kommit allt mer folk på förmiddagen så resandet har i praktiken blivit en riktig folkfest med barn och blommor. Så det är lika så bra att flytta hela firandet till förmiddagen. Det blir kaffebjudning med frivillig avgift.

Hjärtligt välkomna !

P.S. Väderprognosen lovar uppehållsväder för fredag.

 

Fornminnesföreningens mysiga årsmöte 2017

Fornminnesföreningen har igen haft sitt årsmöte. Som vanligt hos Nissas (nya huset). Sekreterare Beatrice och ordförande Inga ledde mötet.

Och så skall vi inte glömma kaffikookarn

Årsmötet omvalde styrelsen och allt går bra liksom förut. Och så drack vi kaffe och åt goda fastlagsbullar och pratade en hel del som vanligt på föreningens årsmöte.